obefogad.blogg.se

hej på dig min blogg......hogg. varför finns det inget bra som rimmar på blogg??? önskar att det rimmade på drog. blogg och droger låter ju glamouröst ihop. tangenter och morfin, trycksvärta och rödvin.

 

här sitter jag ensam på kulturhuset i Stockholm, låtsas vara kulturell men jag har ju i alla fall skaffat mig ett bibliotekskort. för att låna böcker? nej nej, jag behöver ju deras wifi. känner bekräftelseabstinens, alltså jonas Gardell-syndromet och bara därför började jag nu skriva ett blogginlägg. twitter lyckades ge mig bekräftelsen jag behövde imorse för att orka gå upp ur sängen, men nu har det säkert gått två timmar sen jag fick min fix. det jag twittrade om var att jag imorse vaknade mitt uppe i en arbetsintervjua. allt var ett vackert drömlandskap, gulliga ponnisar som hoppade omkring på turkosa kullar och röda moln. någonstans i mitten dansar jag med utsträckta armar, blicken upp i himlen och jag omfamnar samhället: jag skaffar mig ett jobb. ett helt normalt jobb, med arbetstider och lön verkar det som. jag skriker upp i de röda små molnen, ponnisarna tittar med glittrande ögon på mig och frågar om jag skulle tycka det var kul att jobba med barn?

 

NÄ FY FAN svarar jag, rycker till av ljudet när jag raspar detta ur min morgonhals. drömlandskapet löses upp i konturerna, ponnisarna begår ninja-självmord och plötsligt ligger jag i min sängsoffa, fönstret har blåst upp och en lampa har ramlat ner över mig. jag håller i en liten ful telefon och jag har precis sagt till en framtida arbetsgivare att jag hatar barn.

 

Trots detta gick jag vidare till nästa nivå och ska tydligen på fysisk arbetsintervju på måndag. tänker inte avslöja vad det är för jobb. HERREGUD jag läser svenska 1 på universitetet ni kan räkna ut med RÖVEN vilket jobb jag troligtvis pallar söka.

 

om någon skulle säga att jag skulle gå omkring och dela ut CV:n med bifogadsexy bild till varenda butik på Drottninggatan säger jag bara hahahahahaahahahaahahahaahahhaaha nej.

 

anledning: för varje gång jag får ett nej måste jag få minst två ja. därför söker jag bara jobb jag kan få. detta är så klart fegt och typiskt en lat nittiotalist med pretantioner, vilket jag är. ibland tänker jag på den gången jag sökte jobb som servitris. oh. my. god. ibland har jag nog den skevaste självbilden i världen. att jag, alltså jag freja, skulle stå i en kassa i nån ful pikétröja och låtsas vara trevlig/glad? näää du. butiksjobb i en superfashion affär däremot, det skulle jag kunna tänka mig. jag skulle sälja mest kläder av alla som jobbade där för att varenda kund som såg mig bära vad jag nu bar skulle köpa det dirr. jag skulle bli uppskattad av alla, tills avundet stiger in. bara chefen skulle älska mig och mina försäljningssiffror. vi inleder ett förhållande. plötsligt är jag modell, butikschef, modeprofil samt lyxhustru. älskar mitt gemål som fan så klart, vi delar intressen och hen är fab as fuck. jag med. allt är underbart.

 

*end of story*

Hej min blogg. När jag skriver detta är jag obehagligt glad. Det finns ingen som helst litterär poäng med det. Det är lyckans tre ben jag fick förklarat för mig när jag var på oslipat häromdagen, vilket för övrigt var askul. De tre benen är att ha något att göra, något att gilla och ngt att se fram emot! Så jag gör roliga saker, gillar roliga saker och ser fram emot roliga saker! Dränk mig i hallonsås och kalla mig plötslig optimist. Det är såååå overkligt? Känner mig inte alls poetisk eller cynisk som jag annars gör. Känner mig bara härlig och go? Jag hatar härliga och goa personer? Trodde jag? Men det gör jag ju inte! Vad ska jag ta mig till!!!!!!!!!!! Förra veckan var jag en sömnlös natt till ifrån psykos och ba aaaaaaa hakuna matata pinjata potatis sylt mm mums Va gott.

 

Ikväll ska jag på teater och imorgon på en bio i form av förhandsvisning. Detta är precis vad Stockholm är till för.

 Stockholm är inte alls till för att prata med busschaufförer? Äcklas av min glädje nu. Blev precis bjuden på dyr brunch förut på Östermalm, alltså där jag bor, där det var sweet sixteen. vill spy på nästan alla amerikanska influenser, särskilt när de har med konsumism att göra. Men när tjejen som fyllde år fick ett paraply med fastknutna sedelbuntar inuti, kunde jag bara garva läppen av mig. Där satt jag med tokig hatt och hipsterkläder mer eller mindre och fick bevittna detta nyrika beteende bland top notch östermalmsbor.

 

Det näst roligaste med denna brunch var en annan donna som satt vid bordet bredvid och inte visste hur man skalade räkor. Klart det fanns nyfångade räkor på denna brunch och klart att jag som ändå är från västkusten tog mig ett mindre berg och skalade snabbt och smidigt. Och denna brud, som först inte ville låtsas som man fanns, sen stirrade hon mest dömande på en för att sedan övergå till att försöka dölja att hon verkligen behövde veta hur manskalade räkor? Hon satt där och kladdade med räkhjärna och räktentakler överallt kring sina så mjuka och välmanikyrerade fingrar, försökte diskret titta på hur fan jag bar mig åt för att avlägsna huvud och utombordsskelett på den lille räkisen. sen blev hon sur, gav upp, kallade räkan för jävla fisk och skällde sedan ut sin pojkvän för att inte sitta tillräckligt rak i ryggen. en lågmäld, passivt aggressiv utskällning. Det var underbart att se. "sträck på dig! Du kan inte sitta så där! HÄRINNE!" *viskskriker*

 

När jag och mitt sällskap inte längre kunde roas mer av dessa stela människor tog vi vår pannacotta, våffla och bubbel och satte oss utomhus. Fick svettningar som kan jämföras med klimakteriets fasor. Jävla shizofrena väder. Äh nä men det var skitvackert. Hade instagrammat denna sista vackra dag om jag hade haft en smartphone.

 

Vad tycker ni om att läsa mina tankar när jag inte längre mår skitdåligt? Det känns så udda att skriva när det inte är ångest man behöver skriva av sig. Nu är det tydligen glädje. Återkommer senare om det är så att jag skrivit av mig glädjen och nu kommer återgå till att vara en liten nervsammanbrottsgrotta. Om. Vi får se. Puss hej

 

 

 

nu undrar samtliga varför i helv det står Tarzan i rubriken, och ja det undrar jag med. vill belysa ett stort samhällsproblem: att man inte läser rubriker på blogginlägg? inte jag i alla fall. tror inte jag kan mjölka detta ämne på något roligt alls, så lets gå vidare. Tarzan kanske vi återkommer till.

 

idag skulle jag fortsätta min kulturturné genom att gå till moderna museet. men vaknade verkligen för sent och sen åkte min buss vilse? eller alltså jag tog fel buss men hallå, hur kan det finnas så många bussar åt olika håll, det är ju helt orimligt. FÖRRESTEN låt mig göra en inte ett dugg spännande spaning: busschaufförer i sthlm hälsar inte! vad är upp, vad är ner, vem är jag OCH FRAMFÖRALLT VEM ÄR DU HIMLA BUSSCHAUFFÖR SOM INTE TAR VARJE CHANS DU KAN ATT TYP PRATA??? d måste vara så himla tråkigt att sitta där och brumma hela dagarna och så kan du inte ens säga "hej freja hur mår du va roligt att du åker denna buss idag igen ja haha och här sitter jag och kör samma buss idag igen hoho förresten hur mår katterna". detta är alltså något jag är van vid från min uppväxt på landet, när samma Ingemar kört samma skolbuss samma tid varje dag och sett en växa upp ända sedan man var typ sju.

 

Tkr det är skittråkigt hur som helst. Hamnade någonstans kring Hötorget och gick sedan på magkänsla tills jag plötsligt var i kungsträdgården där folk gick i t-short och låtsades vara lyckliga. Sen köpte jag en macka och kaffe för 250 spänn för jag åt typ bara honung till frukost och satte mig också och låtsades vara lycklig.

 

Bara en stund senare befann jag mig plötsligt på en färja i skärgården??? Såg solnedgångar och grejer, fett vackert. Diskuterade daddy-issues, vatten sett som material och 3d-film. Fkn hatar 3d-film, finns inget billigt som är så dyrt. Det är ju bara coolt först, det kommer ngn fluga i ens ansikte och ba TJENA sen gråter man resten av filmen för ögonen blir helt sjuka i huvudet. Dessutom sitter man där och ser ut som någon snabb idiot, i grupp till och med. En stor grupp i fula glasögon som ser en billig dyr film, gråtandes och duckandes för svärd och fjärilar som vill alla illa. Inga WOOOOW hörs ur publiken. Tänk om man hade fått vara med när typ FILM kom till världen? Det är ju mkt mer fascinerande? De ba AHA MEN OM VI SÄTTER IHOP DEN HÄR STUMFILMEN MED EN GRAMMOFON VAAAAD FÅR VI DÅ OMG en film. DET ÄR JU RIKTIGA GREJER DET. HAHAHAHA ASSÅ JAG HATAR MIN JÄVLA VÄRDELÖSA SÅ KALLADE SURFPLATTA DEN HAR LÅST SIG I CAPS-LOCK

 

VAD ÄR DET HÄR FÖR SKIT

PÅ RIKTIGT VAD ÄR DETTA. JAHA MEN DÅ ÄR DET VÄL SÅ HÄR. JAG KAN INTE STÄNGA AV CAPS-LOCK, INGA KLNSTIGHETER. NU FÅR VI LEVA MED DETTA. SÅ ANSTRÄNGADE ATT SKRIKLÄSA? NÄ JAG STÅR INTE UT. SKÅ BARA SLÄNGA DENNA JÄVLA MASKIN I VÄGGEN, VI KANSKE HÖRS SENARE. HANN ALDRIG PRATA OM TARZAN, Å ANDRA SIDAN ÄR KLOCKA. TJUGO I FEM PÅ MORGONEN SÅ DET ÄR NOG LIKA BRÅ. JEJDÄ, FÖRLÅT.

 

 

Hej bloggen har du det bra i din ensamma lilla värld? Tänk att vara en blogg, födas som ett litet internetskräp och sedan ligga nere i en lerpöl några spädbarnsår tills någon som förhoppningsvis är ens biologiska förälder bemödar sig att ta upp en, spotta på en servett och putsa en på hakan. Sen uppfostra en till exakt vad som helst. Det är ju helt sjukt. Tänkte häromdagen på hur orimligt det är att låta bli att starta en podd för att det känns "gjort". Alla har ju redan poddar, man är inte först på bollen. Nä men vet du av precis samma anledning lät jag bli att skriva på ett papper för ahhhh men du vet, det känns såååå förra århundradet. Eller årtusendet eller whatever då kanske man hade papyrus men ni fattar. Podd eller blogg eller anteckningsblock eller vad fan som helst, de är bara burkar att fylla med valfri sandsort. Med vilken jävla skit eller viktig jävla skit man vill.

 

För att lägga på ytterligare ett lager på detta: är det samma sak med människor? Kan man köpa sig en moleskine, kan man spela in en podd, kan man skaffa ett barn? Hahahaha tänk om ens anteckningsbok skaffade sig egen vilja och förvred allt man skrivit i den precis som barn gör? Kanske är en blogg en blandning mellan ett papper och ett barn, eftersom det inte är i fast form som ändå ett skrivet papper är, men heller inte bara influenser av läsare/kommentarer, utan som förälder till bloggen har man ändå en viss roll kvar även om man släpper bloggen och låter den vandra iväg på egen hand. Så känns det med mina gamla bloggar faktiskt! I och för sig har jag lösenordsskyddat dem? Hahah Va vilken obehaglig förälder jag är? Jag vill inte ha en mamma som lösenordsskyddar mig??? Däremot vill jag gärna ha mig själv som barn, så jävla gullig och intelligent. Lagom curlad med ändå medveten om det. Ingen bråkstake i högstadiet, inte heller mobbad eller töntig. Bara en helt oskyldig klassclown som inte gör en fluga förnär. Ja tills sarkasmen kom in i min repertoar då. Hahaha nej vem fan försöker jag lura. Jag föddes sån. Klassclownen som gick för långt och förolämpade alla, ända från katedern till de vägande stolarna längst bak i klassrummet hördes gråten, och hurraropen när släggan hamnade på kompisen bredvid och man klarade sig, för den här gången.

 

Skratt på andras bekostnad är överlag en intressant sak att tänka på? Man kan ha stödord såsom gränser, sparka uppåt eller nedåt, privilegier, självbehärskning, umgängeskrets. Diskutera i smågrupper.

 

Älskar det svenska språket på så sätt att man kan skriva smågrupper. Inte små grupper, nä, här har vi att göra med ngt helt annat nämligen smågrupper. I am amazed.

 

Äntligen har jag haft ångestfria dagar i Stockholm. Och nej, jag är inte en person som använder order ångest istället för allmän lessenhet, sorgsamhet eller melankoli. Jag har slagit upp vad ordet ångest betyder och om det är något jag tycker är viktigt, är att inte försvaga ord. Ord som hade kunnat vara synonymer men skillnaden på dem är grad, är så viktiga. Det är skillnad mellan att hata och att ogilla, så använd inte de orden slarvigt. Eller? Jag älskar att uttrycka mig starkt överlag, det ger mer dramatiska effekter och förhöjer stämningen. Eller någonting händer med stämningen när man säger att man inte bara gillar nåt, man älskar något. Eller varför inte: hata något. ELLER NÅGON. Testa imorgon att säga att du hatar någon. Vad som helst kan hända. När den allmänt accepterade omkrivningen för hata är "asså jag vill inte snacka bakom ryggen eller så MEEEEEEEEEN LKVNSEFÖLKNSDFLÖGZFKLÖG" sker det genast spännande saker när man säger rakt ut vad man vill bara! Till exempel träffade jag igår en person som påstod sig hata tjocka. ALLA TJOCKA. Citat: jag hatar tjocka personer

 

Först tänkte jag, men va eller va ööööö befriande??? Eller??? Stört?? Verklighetens folk??? Hon sa: varför är man tjock för! Man vill ju passa in! Allt är mkt lättare i livet som smal!

 

Jag fascinerades och blev stum. Andra saker hon berättade om var det fiffiga i att gå ner liiiiiite extra i vikt innan semestern så att när hon är i usa, har lite marginal! Bara leva lite i en vecka och inte bry sig, en helt vecka, om vad man äter! Sen är det ju 51 veckor på året till som man kan ha sitt vanliga kontrolliv, må piss, vara obekväm i sin nakna kropp och äta vatten till kvällsmat, men man passar ju åtminstone in och man har ju ändå sin veckas semester. Förresten är det bra att förlänga ögonfransarna för då är man ju snygg dygnet runt, kan bara gå omkring och vifta swischswisch och bara....slappna av. Aaaaaaahhhhhh nu när jag har 15 mm ögonfrans kan jag bara slappa, kolla på tv, slippa sminka sig, ha tid över för annat, äta god mat och NÄÄÄÄ NU VART JAG TJOCK ISTÄLLET VAAEEEEEEEEDETTTTTA.

 

Det är så himla synd om människorna. Godnstt

Undra om jag sänder ut konstiga, avskräckande feromoner är en liten tanke jag har ibland??? För evolutionen borde gynna mitt kärleksliv så himla mkt men var är min perfekta hen som matchar mig i kompletthet? Jag har liksom inga allergier, inga genetiska sjukdomar, har aldrig haft varken håliga eller sneda tänder samt har bra iq, bra eq tror jag också men hur fan mäter man det. Andra kvalitéer jag har är att jag är nyfiken och uppfinningsrik som en jägare och samlare, har bra ämnesomsättning och en härlig grundkondition. Symmetriskt ansikte, god hårkvalite.

 

Hittills har ingen bra matchning kommit i min väg. Jag undrar vad det är för avskräckande med mig som gör att man inte skulle vilja ha min avkomma? Eller varför vissa vill ha min avkomma men jag inte vill ha deras? Är det feromoner? Är det att good looking guys har blivit fostrade i patriarkatet så pass mkt att de är rädda för "starka kvinnor", en grupp jag förstått sen länge att jag tydligen tillhör? Eller har jag ngt slags storhetsvansinne och borde sänka ambitionerna?  Vänta vad fan skriver jag nu har ju haffat flera haff med stort h så varför är jag missnöjd? Det konstiga är mina höga krav på folk som jag inte ens efterlever själv, och att jag blir kär i folk typ hur lätt som helst, hårt, djupt förälskad och gärna i flera personer samtidigt dessutom. Vad är grejen med det? Ok nää inte kärkär lätt, men jag är verkligen förtjust och förälskad ofta och mkt. Kanske är jag bara kåt lr valfritt och blandar ihop detta med truu löv. Men alltså för mig finns ingen tru löv utan eldpassionsuperattraktiongosasexamysa bara. Detta eftersom personlighet kombinerat med stort intresse för att beundra mig är mkt sexyy. Det är vad jag tycker inifrån och ut. Tror jag. Sen blir jag kär i ngn som inte alls är intresserad av att beundra mig och då känner jag mest vad fan?????? FREJA ANROPAR KROPPEN SKÄRPNING MAYDAY SKÄRPNING NUUUUU TAAAAAACK SLUTA BETE DIG OLOGISKT.

 

Usch är verkligen så förvirrad i mitt liv just nu. Har tenta i övermorgon och idag pluggade jag kanske en timma. Wäää?ä

hej min alldeles obefogade blogg. när jag skriver i dig är jag mitt bästa, arrogantaste, otrevligaste jag. en slags jag jag tydligen bär inom mig. ett annat jag jag bär inom mig är det som skriver dikter med olika slags symboler som månar, rödvinsmustascher och händer som man sväljer. ibland rimmar jag till och med. det är ett slags jag som jag behöver släppa ut ibland, låta det blomma ut i pretantion, övertydlighet och symbolism. då mår jag lite bättre och kan känna att jag typ gjort som i harry potter ni vet med minnessållet? lägger några tårar i en flaska och häller ut det hela. inte i ett vackert minnessåll som kan flyga av sig självt utan kanske istället i toaletten. sen spolar jag och tänker att fiskarna långt nere i stockholms avlopp har det gott. hahaha finns det ens fiskar i avlopp, tänker mig jämt att det finns en massa nedspolade guldfiskar i avlopp typ.

 

jaha helgen då??? vad fan ska man säga. hälsade på mitt gamla kollektiv och vi gjorde typiska saker såsom att umgås i grupp, ha på oss lösa byxor och dricka te. fan va det var gött. i fredags blev jag skandalfull och lät därför hundratals skandaler drabba mig med full kraft och dagen efter vaknade jag med den där härliga känslan av att man aldrig någonsin ska dricka igen eller ens träffa någon igen och helst slita hjärtat ur sitt bröst och spola ner också det i toaletten. till guldfiskarna. det kan ni gott ha era äckliga små djur, mitt svarta hjärta att kalasa på!

 

haha blir så imponerad av min egen självdestruktivitet??? av mina små livskriser???undrar varje dag om det är mig eller världen det är fel på och visst fan är det båda. vill någon ge mig en instruktionsvideo i att tänka positivt förresten. gillar videor ganska mycket.

 

har tydligen tenta på onsdag. som jag glömde anmäla mig till. men äääääääääää det kanske har löst sig??? annars får jag väl göra omtenta i november och helt enkelt ha det ledigt typ hela veckan! ja! fest! gött! Hahah jag tänker redan positivt, såg ni hur snabbt det vände? Wow! Eller vänta d kanske betyder att jag är bipolär lol