det är människorna det är synd om, mig däremot
Hej bloggen har du det bra i din ensamma lilla värld? Tänk att vara en blogg, födas som ett litet internetskräp och sedan ligga nere i en lerpöl några spädbarnsår tills någon som förhoppningsvis är ens biologiska förälder bemödar sig att ta upp en, spotta på en servett och putsa en på hakan. Sen uppfostra en till exakt vad som helst. Det är ju helt sjukt. Tänkte häromdagen på hur orimligt det är att låta bli att starta en podd för att det känns "gjort". Alla har ju redan poddar, man är inte först på bollen. Nä men vet du av precis samma anledning lät jag bli att skriva på ett papper för ahhhh men du vet, det känns såååå förra århundradet. Eller årtusendet eller whatever då kanske man hade papyrus men ni fattar. Podd eller blogg eller anteckningsblock eller vad fan som helst, de är bara burkar att fylla med valfri sandsort. Med vilken jävla skit eller viktig jävla skit man vill.
För att lägga på ytterligare ett lager på detta: är det samma sak med människor? Kan man köpa sig en moleskine, kan man spela in en podd, kan man skaffa ett barn? Hahahaha tänk om ens anteckningsbok skaffade sig egen vilja och förvred allt man skrivit i den precis som barn gör? Kanske är en blogg en blandning mellan ett papper och ett barn, eftersom det inte är i fast form som ändå ett skrivet papper är, men heller inte bara influenser av läsare/kommentarer, utan som förälder till bloggen har man ändå en viss roll kvar även om man släpper bloggen och låter den vandra iväg på egen hand. Så känns det med mina gamla bloggar faktiskt! I och för sig har jag lösenordsskyddat dem? Hahah Va vilken obehaglig förälder jag är? Jag vill inte ha en mamma som lösenordsskyddar mig??? Däremot vill jag gärna ha mig själv som barn, så jävla gullig och intelligent. Lagom curlad med ändå medveten om det. Ingen bråkstake i högstadiet, inte heller mobbad eller töntig. Bara en helt oskyldig klassclown som inte gör en fluga förnär. Ja tills sarkasmen kom in i min repertoar då. Hahaha nej vem fan försöker jag lura. Jag föddes sån. Klassclownen som gick för långt och förolämpade alla, ända från katedern till de vägande stolarna längst bak i klassrummet hördes gråten, och hurraropen när släggan hamnade på kompisen bredvid och man klarade sig, för den här gången.
Skratt på andras bekostnad är överlag en intressant sak att tänka på? Man kan ha stödord såsom gränser, sparka uppåt eller nedåt, privilegier, självbehärskning, umgängeskrets. Diskutera i smågrupper.
Älskar det svenska språket på så sätt att man kan skriva smågrupper. Inte små grupper, nä, här har vi att göra med ngt helt annat nämligen smågrupper. I am amazed.
Äntligen har jag haft ångestfria dagar i Stockholm. Och nej, jag är inte en person som använder order ångest istället för allmän lessenhet, sorgsamhet eller melankoli. Jag har slagit upp vad ordet ångest betyder och om det är något jag tycker är viktigt, är att inte försvaga ord. Ord som hade kunnat vara synonymer men skillnaden på dem är grad, är så viktiga. Det är skillnad mellan att hata och att ogilla, så använd inte de orden slarvigt. Eller? Jag älskar att uttrycka mig starkt överlag, det ger mer dramatiska effekter och förhöjer stämningen. Eller någonting händer med stämningen när man säger att man inte bara gillar nåt, man älskar något. Eller varför inte: hata något. ELLER NÅGON. Testa imorgon att säga att du hatar någon. Vad som helst kan hända. När den allmänt accepterade omkrivningen för hata är "asså jag vill inte snacka bakom ryggen eller så MEEEEEEEEEN LKVNSEFÖLKNSDFLÖGZFKLÖG" sker det genast spännande saker när man säger rakt ut vad man vill bara! Till exempel träffade jag igår en person som påstod sig hata tjocka. ALLA TJOCKA. Citat: jag hatar tjocka personer
Först tänkte jag, men va eller va ööööö befriande??? Eller??? Stört?? Verklighetens folk??? Hon sa: varför är man tjock för! Man vill ju passa in! Allt är mkt lättare i livet som smal!
Jag fascinerades och blev stum. Andra saker hon berättade om var det fiffiga i att gå ner liiiiiite extra i vikt innan semestern så att när hon är i usa, har lite marginal! Bara leva lite i en vecka och inte bry sig, en helt vecka, om vad man äter! Sen är det ju 51 veckor på året till som man kan ha sitt vanliga kontrolliv, må piss, vara obekväm i sin nakna kropp och äta vatten till kvällsmat, men man passar ju åtminstone in och man har ju ändå sin veckas semester. Förresten är det bra att förlänga ögonfransarna för då är man ju snygg dygnet runt, kan bara gå omkring och vifta swischswisch och bara....slappna av. Aaaaaaahhhhhh nu när jag har 15 mm ögonfrans kan jag bara slappa, kolla på tv, slippa sminka sig, ha tid över för annat, äta god mat och NÄÄÄÄ NU VART JAG TJOCK ISTÄLLET VAAEEEEEEEEDETTTTTA.
Det är så himla synd om människorna. Godnstt