obefogad.blogg.se

hej alla mina älskare.

 

gissa varför jag inte bloggat på så länge!!! jo, alltså detta är så typiskt mig, jag träffar någon och allt som jag under normala omständigheter skulle velat skriva om berättar jag om istället, för denna någon som inte alls kommer komma ihåg vad jag berättat. alla mina spaningar, anekdoter och ordvitsar är till 90% borta för alltid.

 

nu är det nyårsdag och jag sitter helt och hållet bakfull på ett café och njuter av att vara i en stad där caféer har öppet till tolv på natten eller över huvud taget har öppet en nyårsdag. jag lyssnar på denna låten:

 

 

den är underbar och episk och får en att vilja vara produktivt destruktiv.

 

mitt nyårslöfte är att oftare sitta på café eller barer och producera saker istället för att bara konsumera hela tiden. jag började häromdagen, när min och ellens säng klockan 04,30 var full med sovande människor och jag på grund av dem fick klaustrofobi. kan folk sluta vara så varma och stora hela tiden? sluta framför allt att vara så himla lealösa när ni sover! hur som helst gick jag då upp och la mig i vår snuskiga ikeasoffa som fanns i rummet när vi flyttade in. jag kollade på frökens frimans krig, njöt, och skrev sedan en deppig dikt. upptäckte att jag inte utvecklats någonting sen jag senast skrev poesi, alltså på gymnasiet. fortfarande fingrar som halkar, hornhinnor som blöder och ilskekött som skottas fram ur pupillgravar. men det var ändå skönt att skriva dikten och nu behöver jag aldrig se den igen, om jag inte vill.

 

min kurs i svenska är snart slut och jag har aldrig varit sämre på att hantera det svenska språket. vi har en hemtenta kvar där vi ska analysera en brukstext. hur himla tråkigt låter inte det!!!! sitta och massakera en bruksanvisning eller något myndighetspapper i en vecka, tills man kommer fram till slutsatser som att texten är vänstertung, översittaraktig och nominal.

 

snart flyttar ellen från Stockholm, och mig. jag blir gråtfärdig när jag tänker på det. glad för hennes skull förstås, hon flyttar till något bättre som man inte kan hitta här. men jag kommer sakna att ha min bästa vän någonsin ever nära mig nästan jämt. våra första tre år ihop var ju också på distans nästan. vi träffade varandra och hann på några timmar bli outtalade bästisar, hon flyttade till Stockholm och jag var kvar i Mariestad. på var sitt håll bestämde vi bästisskapet. att vara isär igen under en termin är något hanterbart. när vi är gamla kommer det stå om vår heliga vänskap på wikipedia, det kommer stå om vår brevväxling och vårt gemensamma konstnärsskap kommer ha gått till historien som det bästa ever.